Det förflutna, som Àr mitt och Johannes Lupigis och andras, börjar lagra upp sig framför mig sÄsom en framtid, vilken jag skall genomtrÀnga. Det förflutna lagrar pÄ det sÀttet upp sig framför oss alla. Vi stÄr och trampar i detta och mÄste genomtrÀnga det för att fÄ kunskap. Vi har genomlevt - eller uppslukat - en del av det och nu mÄste vi genomtrÀnga och svÀlja det igen för att bli fria genom kunskapen om hur det var. SÄ Àr antagligen kunskapslagen, vÀgen till erfarenhetens förvÀrv, har diakonen Anselmus sagt.
